tisdag 18 augusti 2009

Rosfrossa


Ett av mina skap!!

Det händer mycket i mitt liv just nu. Bra saker!

I vanliga fall den här årstiden har jag mer eller mindra panik över att få ihop tillvaron.
Skoltider med lämning o hämtning, ordna o hinna med hemmet med allt vad det innebär. Div aktiviteter med barnen.

Det brukar vara fullt i almanackan. Men allt har handlat om övriga familjemedlemmar. Om jag skulle få plats i MIN EGEN almanacka fick jag skriva in matlagning, handla o tvätta. Ev något tandläkarbesök också.

Jag kände mig ganska utplånad från jordens yta kan jag erkänna.
Det var väl en del av det som visade sig leda till ett besök i den berömda väggen.
Med huvet före!!

Det blev så att mannen fick vara hemma "för sjuk fru".
Han var helt hemma 4 mån.
Sen började vandringen tillbaka till att hitta sig själv o ett nytt sätt att få ihop tillvaron.

Jag är urdålig på att be om hjälp o vill helst klara ALLT själv. Helst mer därtill o alltid med ett stimorol leende.
Nån som känner igen sig? Varför tycker vi att vi alltid måste vara såå duktiga??

Därför känns den här hösten så skön!
Jag känner inte lika mycket press o jag har fått möjligheten att börja arbeta lite på CHESS.
Den möjligheten känns som ett stort plåster!! Det blir mitt andrum!

På den vägen med CHESS har jag även fått möjligheten att den här veckan gå en kurs i Stockholm. "Rosfrossa". Där vi skapar o får nya ideer med just rosor.
Jättekul! Det är ikväll också. Så imorgon får jag visa mina skapelser!!

Kram kram Jeanette

15 kommentarer:

Anonym sa...

Du får säkert din Ikea tidning snart. Roligt att bara titta i den och få lite inspiration.

Kram L-F

Anna Söderberg sa...

Vad glad jag blir att du hittat tillbaka!!
Skönt att få komma iväg och jobba lite och bara vara "Jeanette"!

Massa kramar

Makena sa...

Så fint rosarrangemang!:) Mysigt det låter att få åka iväg på roskurs i Sthlm!:)

Kram!

annashusidingtuna sa...

Uttrycket kvinnor kan finns väl kanske för att för många gör precis som du (och jag) man vill hinna med för mycket och har för högt ställda krav...
Bra att du är på rätt väg och att du har fått det andrum du behöver...själv jobbade jag 75% pluggade 100% och två barn på det plus en man och ett hus osv när beskedet att jag var gravid kom höll jag verkligen på att knäcka mig själv där ett tag...Men det är svårt att inse att man inte kan klara allt på egen hand.
Kram Anna

Lantliga drömmar sa...

Jodå nog känner man igen sig. Man är helt otrolig på att hålla masken. Själv slet jag hårt på min kropp för 2 år sen. Min tonårsdotter hamnade väldigt snett. Sammtidigt skulle sönerna ha sin mamma och så ville jag ge järnet på jobbet. Min chef har varit väldigt förstående, kanske för att jag var öppen med vad som hände . Så vi pysslade med arbetstider och gott om lediga dagar. Maken har varit ett otroligt stöd. I bland har jag varit så slut att jag knappt orkat andas. Nu börjar det ordna sig för min dotter men det är lång väg kvar. Jag har lärt mig att ta ett steg tillbaka i bland och slappna av. Min chef har trott på mig och situationen hela tiden. Jag har nu blivit befodrad till butikschef sen några månader tillbaka och är försiktig och lyssnar av min kropp. Kramis Nilla

VITA NYANSER sa...

Hej vännen!

Åh vad du skriver mitt i prick. Och jag säger det igen, du med 5 barn har haft ännu mindre tid för dig själv än vad jag har haft. Vad glad jag blir när jag läser att det går bra för dig, så kul med det nya som händer, så spännande!!!

Ha det jättebra!
Stor kram L-L

johanna sa...

Å vad bra att det känns bra. man måste stanna ibland mitt i allt kaos och fundera på; vad gör mig glad, vad vill jag göra, vem är jag?
Rosfrossa säger du, jag älskar rosor! Vita..åå de e så ljuvligt fina.
Kram kram

www.smillasplats.blogg.se sa...

Usch den där vägen är bara för jävlig....Känner av den ibland fortfarande fast det är över fem år jag träffa den hårt:(
Men skönt att höra att du ät på G och har tid för sånt som du tycker är kul och rosfrossa låter ju härligt=)
kram

Mammaxtre sa...

Hej Jeanette och välkommen tillbaka i cyberrymden. När jag läser vad du skriver i din blogg och tittar på de bilder du lägger in kan jag inte annat än att bli full i skratt. Vi har många gemensamma nämnare du och jag, helt klart :-))

MQ är min favoritaffär, där skiljer vi oss åt. Ha det gott och sköt om dig.

VITA NYANSER sa...

Hej!

Tack för omtanken. Det går bra att vara på jobbet. Imorgon kommer barnen , jag laddar upp mig för det = ).

Jag förstår att det måste vara lite att tänka om när man inte får pynta i sin egen smak, men det är ju himla lärorikt! Kan tänka mig att dina tjejer gillade din rosa blomsterbindning, och den är fin!

Hi,hi...om du gifter dig kommer jag gärna och stylar, men det låter som lång tid, får väl ta en träff lite tidigare, hur vi nu ska få ihop det nu när vi har börjat jobba båda två = )!

Ha det bra!
Kram l-l

Signe 1 sa...

Vilka roliga möjligheter ditt nya jobb verkar skapa, som bara ger dig positiv energi och det är du värd du söta superwoman:-) Kraam Sofia

Petra bloggar sa...

WOW vilket vackert arrangemang!! :D

Men visst är det "stört" att vi är så många som lider av "duktig-flicka-syndromet" Usch, jag avskyr det!

Vad skönt att du ser fram emot denna hösten, man lär sig förhoppningsvis att inse sina egna begränsningar och det är så synd att man ska krascha först bara!

Superwoman där!

FetingKRAM

Soltorpsgarden sa...

Hej! Ja härligt med rosor och grattis till att du är på väg tillbaka efter sjukdom! Ja att vi tjejer alltid ska vara så himla duktiga....och inte ber om hjälp. Man får försöka fixa egen tid och göra bara sånt man själv vill. Lycka till, kram

Tessan sa...

Hej Jeanette! Du skriver om en sådan viktig sak som många känner igen sig i. Jobb, barn, make, måsten, hemmet, släkten,sjukdomar, mera måsten. Det är viktigt att ibland stanna upp och framförallt känna efter... och hitta det där lilla som ger en energi istället för energitjuvar. Gratulerar för att du har hittat din energi i form av blommor och rosor och Chess. Det är sådana vattenhål vi alla behöver ha i någon form.

kramra från Tessan

Ann-Louise sa...

Känner absolut igen mig i det du skriver. Har själv inte nått dithän med huvet i väggen men det är nog inte långt ifrån i vissa perioder när det är mycket med jobb, barn, hus och hem...har nog svårt att sänka kraven och bara vara. Om man bara "är" så får man dåligt samvete och måste passa på att fixa något när det ändå är lugnt. Ja, tänk vad man håller på! Måste det bli ändring på!
Så sköönt att du mår bättre och att du får jobba med sånt som du älskar!! Kramis!