Syjunta

Syjunta... Det låter liksom hemtrevligt o lite sunkigt, samtidigt. Lite gammalt..
Något som mammas väninnor gjorde.

Till min förvåning har jag o mina väninnor nu börjat spåna om att ha... syjunta.
Kanske bara för att ha ett namn på trevliga fika-kvällar utan barn?

Men tänk vad trevligt med en stor härlig sjal, coola mössor till barnen eller ett litet docktäcke stickat i söta mormors-rutor?
Att sen få säga "-Jag har gjort den." :D

Ni hör vilka planer jag har!

Nu till problemet: syslöjds-muskeln har legat i dvala sen jag gick ut nian, o det är ju ett tag sedan..
Sen finns väl inte tålamodet riktigt där.

Jag vill att det ska gå fort o bli skitsnyggt. Tyvärr hänger det ju inte ihop riktigt...
Men jag har tänkt att jag kan väl lära mig!

Varför kan inte jag sy små söta randiga hjärtan eller brodera nåt mysigt?
Måhända att jag har ärvt farmors gener o blir en hejare på att sticka o virka.
Eller mormors, hon broderade o sydde fina kjolar till mig när jag var liten.

Vem vet, dolda talanger som ännu inte fått utrymme...

När jag väntade I fick jag inspiration att sy.
Beställde fem meter grönrutigt tyg med söta nallar på.
Jag sydde sängkläder, gardiner, spjälskydd, blöjpåsar, lektäcke.
Allt i samma tyg. Det blev enhetligt, kan man ju säga.
Men det skulle vara så -97.

Men nu börjar jag känna mig lite sugen på att sy igen...
Hjärtan, kanske nån julstrumpa, sängöverkast i lite lapptäcks stil till Ed ...
Mmm... är det inspiration eller ålder? ;)

Fortsättning följer!

Sköt om er, bloggar-vänner!!

Jeanette